Kontrollant och vägspärr

Jag har aldrig sett på mitt arbete som testare som någon som har till uppgift att kontrollera att andra har gjort sitt arbete eller att de har gjort sitt arbete korrekt. Det är tråkigt när andra uppfattar min yrkesroll på det viset.

Visst har jag själv ibland spätt på den bilden med skämtsamma kommentarer och gliringar. Något jag fått ångra när jag märkt att det är den bilden som fastnar; ”han som ska kolla att jag inte gjort några fel” eller ”han som kan kontrollera att allt fungerar som det ska innan vi leverar lösningen till kunden”.

I långdragna diskussioner har det nu dryftats mellan mig och fyra andra testare hur vi ska kunna tydliggöra bilden av det arbete vi utför.

Många gånger har jag hävdat att det är inte testaren som är ansvarig för kvalitén i en lösning, det är hela teamet tillsammans. Synen man i teamet delar på vad kvalitet är och fokuset man lägger på att faktiskt prata om kvalitet, prioritera efter kvalitet och tiden som läggs på att lära och skapa.

Som testare i ett sådant sammanhang är uppgiften att hålla frågan levande vilket man kan göra på flera sätt med flera olika metoder. Testaren ska vara den som påpekar kvalitetsluckor, områden i lösningen man bygger som inte motsvarar den bild teamet har av den. Kanske finns luckan där för att det saknats kunskap, kanske för att det har saknats prioritering och tid, bra överblick eller kanske för att det helt enkelt dolt sig bakom ett antagande. Alla dessa kansken är jag som testare på jakt efter eftersom de ofta i förlängningen ger mig information att förmedla tillbaka till teamet om hur vi kan göra lösningen bättre.

Det innebär att mitt arbete som testare inte i första hand går ut på att sitta ner och ”köra testfall”. Det är en del av arbetet, men långt ifrån den enda delen.

Hur tydliggör man arbetet?

Jag tror inte vi har något direkt svar på det utan det handlar om i varje situation påverka och kommunicera i den riktningen man vill verka. Förväntar sig ett team att man ska kontrollera deras arbete för att det ”brukar” man alltid göra, då hamnar man i det facket.