Seriöst alltså

– Ja, jag är ju certifierad inom ISTQB så det är seriöst och så.
Så presenterar sig en ny testare som efter många år inom supportverksamheten bytt linje och ska jobba med det här med mjukvarutestning. Och det är inte alls ISTQB-certifieringen som stör mig, det finns säkert något man kan lära sig där, utan det är sättet den används för att hävda kompetens. Och ganska snart visar sig mina farhågor om hur certifieringsutbildningen omsätts till praktik vara befogade.

’Facit’ är rätt nödvändigt om man vill testa seriöst

Uttalandet kommer i mailform till mig och i övrigt efterfrågar detaljerad information om specifika rättningar i senaste versionen som ska testas.

Jag förstår vad som efterfrågas, men de två orden ”testa” och ”seriöst” sammansatta i ett påstående får mig att rysa och det börjar bubbla av irritation. Utloppet blir ett meddelande på Twitter, på sant digital knyta-näven-i-fickan vis.

Så vad är problemet?
Om vi hade haft facit för funktionen så skulle den inte behöva testas alls. Om något ska efterfrågas är det ett exempel på ett fall där vi vet att funktionen presterar som förväntat. Jag skulle kunna skicka fler exempel på när den fungerar som förväntat men det hade alltid funnits minst lika många till att visa.

Och vad hade gjorts med den beskrivningen? Testats seriöst? Jag gissar att alla mina beskrivna fall där funktionen beter sig som förväntat hade gjorts om till teststeg i ett testfall som verifierar vad vi redan vet. Hur seriöst det nu är?

Vad hade jag kunnat kommunicera?

Först och främst vad syftet med de här testerna bör vara. Väl därefter skulle det stå klart att någon som helst detaljering av större delen av rättningarna i fråga hade varit helt onödig