Obetänksamt beteende

I ett av Sveriges största motormagasin läser jag en krönika där författaren förklarar sin irritation över hur hans biltestande kollegor överanvänder körriktningsvisaren, blinkersen. Till krönikörens förtret ska det i tid och otid blinkas, även om ingen finns där för att tillgodogöra sig informationen. Författaren efterfrågar istället för detta automatiska beteende en tänkande bilförare som i varje situation avväger om signalerandet är överflödigt eller inte.
En tänkande bilförare låter bra men jag håller inte alls med om att en avsaknad av blinkande skulle vara signifikativt för en sådan! Jag ser att ett automatiskt beteende i handlingen att blinka gör att kommunikationen som blinkandet innebär inte uteblir i de fall den personliga bedömningen fallerar.

Att jag hade en så klar åsikt om bilförare fick mig att börja tänka på liknande fall inom test, där det också pratas mycket om ”den tänkande testaren”. Vilka situationer finns det ett automatiskt beteende inom testningen? Avgörande är att beteendets kostnad är försumbar men den möjliga vinsten påtaglig, precis som bilförarens blinkande; att blinka en gång extra handlar om att röra ett finger en liten liten bit (eller tummen om man kör Ferrari 458..) och det är säkert så att i många fall är handlingen helt utan värde men med chansen att den vid ett enstaka tillfälle bli värd enormt mycket.

Det visade sig inte helt enkelt att hitta ett sådant beteende men ett förslag jag fick var att alltid buggrapportera. Även om en bugg åtgärdas omgående och i samförstånd inom ett utvecklingsteam kan det vara värt att lägga en liten stund på att loggföra buggen. Just i stunden känns det onödigt; vem skulle vara intresserad av den informationen?, men det möjliga värdet kan växa antingen i ett enstaka tillfälle eller över tid.