Det osynliga tecknet

En stor del av kvällen igår spenderades med att söka efter ett tecken. Google finkammades på jakt efter spår av det här tecknet. Ascii konverterades till hex, hex konverterades till binär och tillbaka till text, inte helt utan intressanta resultat men inte vad jag var ute efter.

Många hörn av internets kunskap om unicode och ascii utforskades och jag kom tillbaka ur skrymslena med en känsla av okunnighet.

Till slut hittade jag vad jag letade efter. Som en dammig gammal bok fanns den där. Jag behövde bara borsta av spindelnäten och blåsa bort dammet innan jag kunde läsa om den vertikala tabulaturen, asciikod 11. Tydligen ett arv från printvärlden och som främst användes i datoranvändandets yngre år.

Anledningen till mitt ihärdiga sökande efter tecknet, ascii 11, var att jag ville berätta om en intressant bugg som uppdagades när en webbredaktör, trots bättre vetande, klistrade in text som kopierats från Powerpoint i ett textfält i ett formulär på en webbsida.

Det är nämligen såhär att ascii 11 eller \v är det man lägger till texten när man håller inne shift-tangenten och sedan trycker på enter, en så kallad ”soft line break”.

Den här texten sparades i databasen som hållet informationen som skrivs in i textfältet men när den sedan skulle läsas tillbaka och visas upp på webbsidan igen så tog det stopp.

Det luriga med det hela, vad som gjorde felsökningen så svår, är att det inte är många som bryr som om det här tecknet, uppenbarligen gör inte webbens textarea det. Hur vi än försökte klistra in texten i olika program kunde vi inte hitta några konstigheter med den. Jag vet inte hur tecknet till slut hittades, men det hittades och buggen fixades.

Så, ascii 11, den osynliga lilla gynnaren ställde till det rejält!