Fartkameror och automation

Runt om på våra svenska vägar har trafikverket i samarbete med polisen valt att sätta upp fartkameror för att kontrollera hastigheten på passerande bilar. Även om jag som sportbilsägare innerligt ogillar kamerorna, de sitter ju alltid strategiskt på de bästa vägsträckorna, så förstår jag och uppskattar syftet med dem.

En fartkamera automatiserar hastighetskontrollerna, om vi bortser från det manuella arbetet som görs för att bedöma varje individuell bild. De är obarmhärtiga i sin exakthet och precisa rättvisa; passerar man kameran för fort hamnar man på bild och får ett betalningsföreläggande i brevlådan. Kameran ser alltid samma vägsträcka, något som återkommande trafikanter lär sig och resulterar i att varje mörk vardagsmorgon lyses upp av pendlande fortkörares bromsljus vid precis samma plats och i tid för att undgå kamerans vakande blick. Färden fortsätter sedan i precis samma laglösa stil som innan.

Som bilist ogillar man kameran för att det inte finns något utrymme för tolkning och förklaring av omständigheter. Om en polis stannar dig utmed vägen kan man alltid välja att argumentera, att agera förstående eller att skrika och gapa, allt efter vad man själv tror kan gagna situationen. Och polisen kan välja att agera förstående och släppa undan fartsyndaren med en varning, eller att skärpa böterna.

Precis samma problem finns i automationsvärlden. Ett automatiskt test, hur genialiskt utformat det än må vara, har inte större synfält än man som skapare väljer och har kunskap att ge det. Det innebär att fel som passerar testet i laglig hastighet inte upptäcks, liksom bilar som inte håller avstånd, har trasiga strålkastare eller kör bilen sittandes på taket passerar fartkameran utan att noteras.

Fartkameran är såklart inte designad för att hitta dessa övriga överträdelser i trafiken vilket polisen vet om och därmed kompletterar med en hel del manuella kontroller. De är ute och åker på vägarna och försöker hitta avvikelser hos de trafikanter de möter. Vissa missas, vissa bötfälls på oklara grunder, men det är i alla fall upp till en tänkande person att fälla avgörandet.