Har man någon gång petat på en rostbubbla på plåten på en bil så vet man att det ALLTID är en dålig idé! Det leder aldrig till något bra. Ju mer man petar desto mer rost uppenbarar sig och måste petas bort.. till slut står man där med ett STORT hål i plåten som måste svetsas och lackas istället för en liten bubbla som knappt var synlig.

Precis likadant fungerar det när man letar buggar i mjukvara. Det är ofta de små felen som visar sig vara de riktigt jävliga buggarna att rätta.

Det är svårt att som testare avgöra vad som är en stor bugg varför det gäller att vara noggrann och inte vara rädd för att rapportera in småfel eller åtminstone se till att en utvecklare blir tillfrågad om det.

Idag dök ett sådant tillfälle upp. Jag testade en funktion på en sida som går ut på att man länkar från en site till en annan inom samma domän. Man pekar helt enkelt ut en fullversion av en bantad version, från mobilsiten ska man kunna länka till den “vanliga” siten.

Länken fungerade inte utan man hamnade alltid på samma sida på den “vanliga” siten.

“Jaha”, tänkte jag. “Det är väl jag som gjort något fel”

Efter att ändå ha rapporterat in det visar det sig vara en omfattande bugg i koden som bara har väntat på att upptäckas. Det ledde alltså till ganska mycket arbete för utvecklaren att analysera felet och sedan rätta till det. Dessutom måste det regressionstestas ganska omfattande.

Toppen av isberget alltså, eller rostbubblan i den i övrigt perfekta plåten.